En tyst minut.
Vi kände dem inte, men vad spelade det för roll? De hade gjort ett fantastiskt försök att besegra utomjordingarna som först hade anfallit oss. Nu var allt som återstod av dem deras skepp var rykande vrak om ens det. För det mesta bestod resterna bara av oformliga metallplattor som var så deformerade av den värme som hade upptsått av explosionen att det inte gick att se vad de hade föreställt, eller haft för nytta på skeppen.
De utomjordingarna som svävade vid det stora pärlskeppen flög in i skeppet och tystnaden blev tryckande, vi hade inte märkt att det hade varit ljud runt omkring oss innan dess.
Vi passade på att under den tysnaden att ge de som vi trodde hade kommit för att hjälpa oss, en tyst minut, liksom hela världen runt oss verkade att göra, så det kändes helt rätt.
De utomjordingarna som svävade vid det stora pärlskeppen flög in i skeppet och tystnaden blev tryckande, vi hade inte märkt att det hade varit ljud runt omkring oss innan dess.
Vi passade på att under den tysnaden att ge de som vi trodde hade kommit för att hjälpa oss, en tyst minut, liksom hela världen runt oss verkade att göra, så det kändes helt rätt.
Luftstrid
Vi trodde inte det var möjligt när de nya skeppen öppnade eld mot pärldskeppen, blåa energiklot flög och träffade de runda skeppen. Även detta gjorde ingen nytta, luften vibreade bara runt pärlskeppen för att sedan inte synas till igen. det var över femtio skepp som konstant sköt mot pärlskeppen.
Vi beskådade det hela i över en timme innan de fick svar på sin eldgivning. Pärlskeppet började glöda gult som en stor sol innan gula energibågar sköts ut åt alla håll. Energibågarna klöv alla andra skeppen, några försökte fly, men de blev lika brutalt nerskjutna. Ingen nåd visades. När de mindre skeppen klövs så exploderade de i ett hav av eld och stora metallbitar regnade ner runt oss.
Ett skepp hade klarat sig ganska bra, den hade bara fått en stor reva över ena sidan, men de körde allt de kunde rakt in i pärlskeppet. När röken efter den explosionen hade lagt sig så svävade endast pärlskeppet ensamt kvar, de få som hade lyckats fly blev jagade av utomjordingarna som flög ut likt en våg av arga myror.
Vi visste inte om någon av dem dog när de skepp utomjordingarna var bredvid exploderade. Vi kunde inte känna annat än sorg, jag var ledsen för att nu hade vi beviset. Utomjordingarna var mäktiga, och de var här för att stanna. Vi kunde bara hoppas att striden gick bättre på andra platser på planeten.
Vi beskådade det hela i över en timme innan de fick svar på sin eldgivning. Pärlskeppet började glöda gult som en stor sol innan gula energibågar sköts ut åt alla håll. Energibågarna klöv alla andra skeppen, några försökte fly, men de blev lika brutalt nerskjutna. Ingen nåd visades. När de mindre skeppen klövs så exploderade de i ett hav av eld och stora metallbitar regnade ner runt oss.
Ett skepp hade klarat sig ganska bra, den hade bara fått en stor reva över ena sidan, men de körde allt de kunde rakt in i pärlskeppet. När röken efter den explosionen hade lagt sig så svävade endast pärlskeppet ensamt kvar, de få som hade lyckats fly blev jagade av utomjordingarna som flög ut likt en våg av arga myror.
Vi visste inte om någon av dem dog när de skepp utomjordingarna var bredvid exploderade. Vi kunde inte känna annat än sorg, jag var ledsen för att nu hade vi beviset. Utomjordingarna var mäktiga, och de var här för att stanna. Vi kunde bara hoppas att striden gick bättre på andra platser på planeten.
