Risk för mat.
Jag kände mig svag minns jag, även om verkligheten och fantasi blandades i en hemsk blandning på grund av sömnbrist så hjälpte det inte att jag var utsvulten, törstig och väldigt rädd. De hade lämnat mig ensam nu, så jag passade på att krypa fram från mitt gömställe.
Kalla mig dum, fan, kalla mig för den mest korkade personen i världen om ni vill, men jag tog mig tyst och försiktigt tillbaka till mitt hus. Allt var lugnt, de döda låg kvar och doften av blod hade dragit dit flugor i stora flockar, deras surrande gjorde mig spänd, för då kunde jag inte höra ifall utomjordingarna var i närheten, men det spelade ingen roll längre, jag var för trött och hungrig för att bry mig.
Jag hittade rena och hela kläder som jag bytte till och sedan tog jag den största risken någonsin, jag värmde mat, visst det var en frysen pizza men ändå en stor risk. Jag var hela tiden på helspänd, minsta ljud fick mig att hoppa högt. När jag hade ätit så packade jag en ryggsäck med mat som jag med största säkerhet skulle kunna äta senare utan att behöva göra för stor risk av det. Jag hämtade även all ammunition jag hittade till min pistol, den skulle med största säkerhet komma till nytta. Samt tre knivar, man kunde aldrig ha för många knivar.
Jag tog på mig mina kängor, för de av något borde väl vara till nytta som skor eller hur? Jag lämnade mitt hus och såg mot den svävande klotet som fortfarande var på sin plats på himmelen. Med en djup suck gick jag snabbt över till min grannes hus, de var döda, så de skulle med säkerhet inte behöva något i huset ändå. Hittade mer mat, och otroligt nog några fältflaskor som jag fyllde med vatten. Drack mig otörstig när jag ändå var där.
Jag gick genom alla husen på gatan, och märkte att några andra hade samma tankar, vi nickade vänligt mot varandra, även om jag höll ett stadigt grepp om min pistol för att varna dem för att göra dumma saker. Nu skulle jag gömma mig tills utomjordingarna gav sig av.
