Spring idiot, spring!
Jag vaknade och hade ont i hela kroppen, det gick långsamt när jag öppnade mina ögon och för att få igång den gamla hjärnan. När jag väl kunde tänka klart kom jag på vad vad som hade hänt, jag hade otroligt nog somnat bakom soffan. Jag tittade försiktigt uppåt och såg två röda lampliknande lysande ögon som mötte min blick. Utomjordingen stod lutad över soffan och såg på mig.
Jag reste mig snabbt upp med min trogna pistol och siktade utomjordingen mellan ögonen. Jag tryckte av avtryckaren och hoppades på resultat. Nog var pistolen trogen alltid, liksom den alltid har varit trogen... Trogen någon annan än mig. Fanskapet klickade. Fast det var klart att jag hade glömt att ladda den, så skulden var väl egentligen min antar jag, fast jag anklagade pistolen för det. Jag mötte utomjordingens blick igen och denna gång var jag mer rädd än jag någonsin hade varit i hela mitt liv.
Jag hann ducka innan den sköt sin gula energibåge ur sin blåa lysande lampliknande mun. Den skar upp ett tio meter långt hål i väggen som var bakom mig. Jag kastade mig över soffan och sprang så fort jag kunde in i köket. Sprang rakt in i famnen på en av de andra utomjordingarna, för ett ögonblick stod vi bara och stirrade på varandra. Den sträckte ut sin arm mot mig men jag hann ducka undan och rulla åt sidan. Den vände sig mot mig igen och samtidigt som den andra kom in i köket som sköt den sin energibåge efter mig. Jag hann undan och den delade mitt kylskåp.
Jag hoppade ut genom det trasiga fönstret och möttes av tre utomjordingar till som stod och stirrade på fem döda barn som låg i delar i sitt egna blod. De vände sig mot mig och jag sprang runt huset till baksidan. Jag sprang in i famnen på en av dem. Duckade undan dess arm och sprang till garaget. Där jag hade min bil. Trasig men jag hade en extra pistol och lite ammunition. Jag tog ammunitionen och hoppade på min cykel. Jag gav mig av så fort jag kunde. De träffade bakhjulet när jag kom ut till floden som rann i närheten.
Jag föll nerför backen ner till floden, men började genast att kräla till ett nytt gömställe under ett träd som hade vält under stormen Gudrun, jag måste ha hunnit, för de dödade mig inte genast när deras surrande kom ifatt mig. De skulle nog inte hitta mig i första taget. Nu skulle jag bara behöva stoppa blodet som rann nerför min panna på något sätt så skulle allt säkert bli bättre, i alla fall intalade jag mig det.
