Återseende
Att vakna var nästan en smärtsam handling, men tillslut efter en stund kunde jag öppna ögonen. Jag såg mig om i rummet och lade mig på sidan och försökte somna om medan jag tänkte vad det var som hade väckt mig. Då plötsligt hörde jag det igen, ett ljud, eller mer ett brak faktiskt. Jag satte mig upp och grep tag i min pistol och började gå mot dörren.
Jag smög mig ut till butiken och upptäckte att jag hade fått besök. Jag smög närmare och upptäckte att det var Lars av alla personer, han hade sparkat till min engångsgrill och det måste ha varit det som hade väckt mig. När jag gick fram så att han skulle se mig blev det ett kärt återseende av vänner.
Innan jag hann säga något frågade Lars mig om hur jag hade överlevt. Jag berättade allt, han nickade bara utan att avbryta mig. När jag var klar så sprack hans gamla ansikte upp i ett leende. Jag frågade naturligtvis vad han log för, vi hade gjort något som vi för några veckor bara kunde drömma om. Vi hade gjort en för oss stor seger. Nu visste vi att utomjordingarna kunde dö. Nu visste vi att vi kunde bekämpa dem på något vis. Chansen fanns att vi kunde vinna det här omöjliga kriget.
Jag visste inte om jag kunde tro på honom, men han hade rätt, minst en av utomjordingarna hade dött, och vi skulle se till att det blev fler av dem som gjorde det.
