Vad som hände Lars.
När Lars och Peter blev ensamma så upptäckte de att alla utoomjordingar inte hade svalt lockbetet, utan några stannade kvar. Lars tog ett djupt andetag och gav Peter en klapp på axeln innan han började springa. Han visste att utomjordingarna hade sett honom men han struntade i det. Plötsligt delades en bil bredvid honom, de sköt sina energibågar efter honom. Då började han att bry sig lite.
Han såg allt omkring honom klyvas eller delas pågrund av de energibågarna somsköts efter honom, han tog sig en snabb titt bakåt och såg inte en, inte två, utan tre utomjorndingar flygande efter honom. Han var säker på att de hade varit fyra kvar vid byggnaden. Han sprang in i ett hus som enligt honom verkade ha varit övergivet en tid.
Han kunde inte gömma sig innan en av utomjordingarna slet loss dörren och kastade den åt sidan. Lars stötte till något med benet och upptäckte att det var en papperskorg. Han lyfte den över huvudet och sprang mot utomjordingen och satte den över utomjordingens huvud. Den slog ut med sin arm men Lars duckade undan och gav den en hård spark med båda benen så att utomjordingen flög ut genom dörren.
De två andra kom mot honom och då kom tryckvågen av vad lars trodde var byggnaden som exploderade. Utomjordingarna träffades och flög in i en bil. Lars där emot flög bakåt. Han kom snabbt upp på benen och sprang ut genom bakdörren.
Han hade senare tagit sig till ett annat hus några gator bort och gömt sig. Han visste inte när men han hade somnat och när han hade vaknat var det mörkt, så han skyndade sig mot mötesplatsen. han hade haft tur, han hittade sin väska, fast den var tömd på innehåll, vilket fick honom att vilja svära högt, fast han lät bli, han hade hört ett surrande ljud. Han hade tyst och försiktigt smygit sig till mötesplatsen, han hade även tagit stora omvägar, för han hade hörd det där dödliga oljudet igen.
Det sista somhade hänt var att han kom fram när det började ljusna, och han kände en viss sorg över att han kanske inte skulle få träffa mig igen, vilket gjorde mig rörd, för att han såg mig som en vän. Visst ja, han såg argt på mig nu när han visste att det var min engångsgrill somhan hade snubblat på när han hade kommit in. Det hade varit det som hade väkt mig, vilket gjorde mig lättad, jag var utom fara än så länge.
