earthwar

Jag vaknade av smärtan och kunde knappt röra mig, men efter några försök kunde jag åtminstone lägga mig på rygg. Smärtan var inte på långa vägar i närheten av den smärta som utomjordingarna tvingade mig att genomlida, men den var plågsam ändå. Jag kände en fuktig fläck vid mina revben där en gren hade trängt in, så hela min högra sida var dränkt i blod och grenen satt kvar. Jag bestämde att den fick sitta så bäst den ville, för kanske den förhindrade mig från att förblöda?

Lars låg en bit ifrån mig, även han verkade vara skadad. Hans ena ben måste ha blivit brutet och hela hans ansikte var missfärgat. Det som skrämde mig mest var att han andades hest och varje andetag lät som att han gurglade. Som tur var så låg han på sidan, så han hade säkert lättare att andas än om han hade legat på rygg. Han verkade inte vara mycket bättre än mig, för man såg blodfläckar och revor i kläderna på honom, liksom på mig.

När mina öron slutade att ringa så hörde jag ett dovt surrande ljud, flugor undrade jag först, men så var det inte. Jag vred sakta och försiktigt på mitt huvud, försökte att undvika att skada mig värre än vad jag redan var. Det jag såg fick mig att stelna till.

Bredvid mig låg en av utomjordingarna, ena ögat var krossat och det andra lös rött men hade stora sprickor. Munnen in sin tur blinkade som en lampa som höll på att ge upp. Hela kroppen var förvriden och armen var nästan utsliten från kroppen. Dess kåpa var till stora delar bortbränd.

Dess kropp var helt i metall, den saknade ben och förutom armen på bröstet så saknade den armar! Den saknade allt under midjan, men istället för ben verkade det som att ryggraden fortsatte och bildade en spetsig svans som desperat rykte till då och då. Huvudet hade inga andra detaljer än ögonen och munnen. Under armen fanns det en liten lucka som satt på glänt. Inne i luckan såg jag något som lös grönt.

Jag tog mig försiktigt och dumt nog närmare, jag öppnade luckan och såg en grön kub inkopplad i sladdar. Jag försökte ta den men några av mina fingrar var brutna och ville inte fungera. När jag väl fick tag i kuben så gled den i mitt grepp av allt blod. Till slut så slet jag ut kuben och direkt efteråt ryckte utomjordingen till och dess öga, mun och handflata slocknade. Armen och svansen blev livlösa och den slutade surra. Kuben i sig var inte märkvärdig, liknade en smaragd som man hade slipat till en kub. Fast den gav en sorts värme ifrån sig, det kändes nästan behagligt. Jag vet fortfarande inte varför jag hade riskerat livet för att se vad som hade gett ifrån sig det gröna ljuset. Kanske var det att det kändes lockande på något sätt? Eller ville jag bara ha något som en trofé innan jag dog?

Jag minns att jag fortfarande höll kuben i ett krampaktigt grepp när jag hörde surrande ljud närma sig, och sedan svimmade jag.