Favorit i repris.
Livet kunde vara så underbart, men nej, det valde att bli till det sämre istället, jag hade aldrig bett om att vara jagad av utomjordingar som med olika medel försöker döda en på, det ena mer brutalt än det andra. Här står jag alltså bakom en hylla i ett lager under en affär som säljer soffor och sängar. Allt jag har är en pistol som ibland vägrar att samarbetar med mig, och som i vanliga fall är till mindre nytta mot utomjordingarna som ett gummiband hade varit i nuläget.
Jag stod och väntade tills de kom till rätt position för att jag skulle välta hyllorna över dem, de var fem stycken utomjordingar allt som allt som letade efter mig, resten måste ha gett sig av efter de andra. De verkade kunna höra saker, men deras hörsel var nog inte den bästa, var nog därför det var så lätt att komma undan dem. När de fem utomjordingarna hade samlats på en punkt så gick jag till verket och välte hyllan över dem.
Jag sprang förbi de välta hyllorna medan utomjordingarna försökte resa sig upp. Ni kan säkert förvånas över att jag sprang rakt in i famnen på en annan av utomjordingarna. Vid det ögonblicket gav jag upp. Jag föll ner på knä och såg det blåa ljuset från dess handflata komma närmare när den vecklade ut sina tre kloliknande och dödsbringande fingrar, samtidigt som den sträckte sig efter mig.
