Flykt, kurragömma försök nummer tre.
Det var inte precis något fint sällskap vi hade fått. Nya utomjordingar hade börjat samlas där den vi hade knuffat in i kraftfältet, vilket som nu var tillbaka som vanligt, låg likt en förkolnad hög, och några av dem som hade varit i närheten när det hela exploderade hade rest sig upp. Tyvärr hade vi inte tid med dem, vi var tvungna att ta oss därifrån så snart som möjligt, och hur långt vi var tvungna att ta oss, det visste ingen av oss.
Jag hade glömt min pistol. Jag drog den och såg på Peter och Lars. En plan hade börjat ta form i min hjärna. Jag skulle dra deras uppmärksamhet till mig och så skulle vi springa åt varsitt håll, vi återsamlades senare i den butik som jag och Lars hade vält en hylla på en av utomjordingarna. Vi gav Peter en snabb beskrivning om var det låg. Vi kom överens om att den som kom dit skulle vänta tills nästa gång solen gick ner. Vilket var nästan en halv dag. Om ingen dök upp skulle den överlevande ta sig till en annan stad.
Vi skakade varandras händer innan jag tog ett djupt andetag, mest för att tvinga min mage att sluta gnälla över hungern, men också för att samla krafter som jag var osäker på att jag hade. Vi sprang ut och jag öppnade eld. Liksom alla andra gånger gjorde min pistol ingen verkan på dem, fast jag fick deras uppmärksamhet i alla fall.
Jag sprang utan att titta tillbaka. Men jag hörde hur utomjordingarna följde efter mig. Jag visste att jag inte var lika snabb som jag brukade vara, måste vara bristen på mat, vatten och sömn. Jag bad en stilla bön att Lars och Peter skulle klara sig.
Jag kunde höra hur utomjordingarna kom närmare, och jag passade på att springa in på en smal gata och in i en butik. Allt i butiken var sönderrivet, måste ha varit människor, för jag hade inte några minnen om att utomjordingarna gillade att riva sönder madrasser och dynor till soffor. Jag sprang ner till deras lager och gömde mig bland hyllorna. Jag laddade om pistolen och gjorde mig redo, för hyllan jag gömde mig bakom var full av lådor av olika slag. Jag hoppas att jag åtminstone kunde orsaka dem mer skada. Det var då hela lagret skakade av explosionen som jag antog var den byggnaden jag precis hade varit i. Jag hoppades att Lars och Peter var vid livet och på fri fot. När utomjordingarna kom nerför trappan till lagret så hade jag nästa problem framför mig, vad skulle jag göra nu, förutom att försöka få mitt hjärta att sluta bulta och kontrollera min andning så att jag inte avslöjar min position?
