Motgång och en ny plan.
Efter tre varv och tio armeringsjärn senare så var läget ingen skillnad. Vi var fortfarande fängslade inne i energibubblan. Jag och Lars satt nu ansikte mot ansikte med varandra och började diskutera vad vi skulle göra. Ett förslag var att vänta tills nästa grupp fångar kom, eller då de kom för att göra det de skulle med oss, för de måste väl ändå själva komma in och ut ur bubblan, och när de för in fångar så skadades fångarna inte. Vi var tänkte samma sak. Det var då vi skulle vara beredda på att fly.
Tre till försökte hoppa genom bubblan, vilket fick samma resultat. Enbart förkolnade rester kom igenom. Vi märkte även ganska snart att bubblan verkade krympa. För sakta för att egentligen märka, men vi såg att vissa stenar och annat av någon anledning kom närmare kanten, och ingen rörde vid stenarna. Fast det var bara på natten bubblan krympte. Varför var våran fråga.
Efter två dagar där utan att utomjordingarna kom med nya fångar så började jag och Lars att tänka ut en ny plan. Vi undersökte marken som vi var på och det visade sig vara betong, men betong kunde man om man ville hacka sönder, och tid verkade vi ha. Kanske armeringsjärnen skulle fungera som verktyg? Jag trodde att det bara var mindre än en halv meter betong under oss. För det som de hade gjort för att få upp en sådan stor öppen och slät yta var de nog tvungna att ta bort ganska mycket.
Vi började ganska snart med arbetet. Vi får hoppas att vi har rätt.
