Never give up.
Det är nästan sorgligt hur enkelt de fångade oss. De grep tag i oss med sina armar och tryckte ner oss mot marken. Sedan bar de oss till energibubblan och kastade in oss bland de andra. Visst, vi gjorde motstånd, men det var inte mycket, mest för att vi kunde när de nära nog klämde sönder våra revben och släpade oss bakom sig.
De andra människorna tittade nästan livlöst på oss innan de återgick till att tycka synd om sig själva. Barnen fick sin tröst av sina föräldrar, om de nu var föräldrarna. Andra satt bara och stirrade dött framför sig. Det var något jag och Lars inte tänkte göra, vi skulle därifrån. När utomjordingarna lämnade oss obevakade så märkte jag en sak, man hörde inget från utanför energibubblan, och man kände inte vinden heller.
De måste ha förstört en stad till, för jag såg en vägg av damm komma farande mot oss. Den for förbi oss utan att ge ljud eller en vindpust. Vi såg redan välta bilar välta igen. Allt man kände var skräck för de krafter utomjordingarna släppte lösa med sina vapen.
Lars var snabb med att hitta ett armeringsjärn, var han hittade det vet jag inte, men han använde den till att sticka igenom energibubblan på den plats vi kom igenom. Vi hörde ett fräsande ljud och en bränd doft när han drog tillbaka armeringsjärnet som nu var nästan var helt bränt på den delen han hade stuckit ut genom energibubblan. Han stack in den igen och det fräsande ljudet började igen, nu började han att gå runt längst bubblans kant. Jag förstod vad han gjorde och började genast att leta efter ett armeringsjärn jag med.
Lars tanke var att om armeringsjärnet inte tog skada av att stickas genom bubblan så skulle den platsen med en stor säkerhet vara säker att ta sig igenom. Jag följde hans exempel och gick åt andra hållet. Doften var hemsk men jag var bestämd på att vi skulle ut så jag ignorerade doften. Några människor tittade intresserat på oss, men några följde oss med döda blickar. Jag såg att vi tände hopp bland några av människorna. Andra hade gett upp, vid det här tillfället var man tvungen att inte ge upp.
