earthwar

Det tog längre tid än väntat. Vi tog enligt mig ibland onödigt stora omvägar, även om vi inte hörde det där oljudet som vi tolkade som en säker död så kunde utomjordingarna fortfarande patrullera området, det var vad Lars sade, jag kunde inte annat än att hålla med. Vi tog oss genom husen istället för gatorna. Bilar och andra fordon var i vägen på gatorna där de hade vält eller krossats av tryckvågorna, så vi hade inte mycket till val, och förutom det så var vi alltid skyddade ifall vi var inomhus.

Vi hittade en cylinder av en okänd metall, vi gissade att den hade något med vad utomjordingarnas skepp hade skickat ut för några dagar sedan som vi trodde var missiler. När vi tittade närmare så såg vi att cylindern var öppnad på ett ställe och i den fanns något som påminde om en högtalare, hade man örat nära så hörde man det oljud som vi hade hört på några platser.

Vi fortsatte genom de trasiga huset och lämnade den märkliga cylindern bakom oss. Vi var nära att gå rakt in i en patrull när jag hörde det vanliga surrande ljudet som utomjordingarna gav ifrån sig. Jag ryckte Lars tillbaka in i huset och vi såg hur ett tiotal utomjordingar svävade runt ett flertal människor som de verkade föra någonstans. Vi bestämde oss för att följa efter dem på ett säkert avstånd, det hela var faktiskt Lars idé, ibland undrar jag om han inte vill dö, och att det är därför han kommer med sina idéer.