earthwar

Vi sprang genom affären och jag märkte snart att antalet kackerlackor och råttor minskade nu när utomjordingarna hade dykt upp. Vi hittade råttorna ironiskt nog när vi sprang förbi hyllor vars skyltar visade att det hade varit kattmat där. Jag kunde inte låta bli att skratta till lite, Lars tittade på mig och jag tror att han missförstod mitt skratt, han trodde nog att jag tyckte att jakten var roande.

Vi hade inte varit de första som hade tänkt på plundring när vi såg butiken, vi hittade flera döda män, några var beväpnade med golfklubbor, Lars tog två av klubborna och gav mig en, jag darrade när jag förstod hans tanke. Vi hade blivit goda vänner under den tid vi tillbringat tillsammans, visst vi visste inte mycket om varandras bakgrunder, men vem bryr sig? Vi var vänner och vi förstod varandra. Jag kunde inte säga att jag inte var nyfiken om det skulle fungera eller ej, så även om jag var rädd, så gick jag med på det. Vi tog av oss våra väskor med konserver och gömde oss bakom varsin hylla.

Vi stod där och väntade, jag kände hur min andning blev lugnare, Lars var ju där, och han verkade kunna göra flera omöjliga saker när han ville. Vi hörde det surrande ljudet komma närmare och Lars tog en försiktig titt för att se hur många de var, Han höll upp ett finger. Efter en liten väntan så blev ljudet högre. När utomjordingen kom fram så slog vi den med allt vi hade, men den var redo för våran attack, för allt hände så fort att jag knappt kan beskriva vad som hände, men jag ska ska försöka.

Den fångade våra golfklubbor med sin arm och vred dem ur våra händer, sedan slog den mig över bröstkorgen så att jag flög in och välte flera hyllor. Det jag hann se var att den snabbt slog mot Lars som duckade, fast fick skärsår över armen av dess klor innan dess arm plötsligt ändrade riktning och slog Lars till golvet, han gled in i de döda plundrarna.

Vi var snabbt på fötterna igen och Lars gjorde något jag kommer att minnas hela mitt liv. Han tog sats och hoppade för att sedan sparka utomjordingen med båda fötterna. Den var inte lika beredd på det för den hade vänt sin uppmärksamhet mot mig för att jag hade höjt min pistol, jag blev förvånad när jag kramade om avtryckaren. Den fungerade. Utomjordingen var snabbt tillbaka med sin uppmärksamhet mot Lars och grep tag i hans ben och svingade in honom bland gamla säckar med kattmat.

Även om pistolen hade fungerat så hade den inte gjort någon verkan. Jag minns att med adrenalinet pumpande i mina ådror så gjorde jag något jag aldrig trodde om mig själv. Jag tog upp golfklubban som nu var helt förvriden och använde den för att välta en hylla full med säckar och annat över utomjordingen som sakta tog sig närmare Lars som använde en otroligt hel säck som sköld mot utomjordingens arm.

Hyllan föll och begravde utomjordingen under alla säckar och annat som någon hade lagt där. Jag hjälpte den blödande Lars upp från den plats han hade legat och vi tog våra bäskor med konserver. Vi märkte att utomjordingen långsamt började resa sig upp igen så vi sprang därifrån. Vi märkte snart att Lars lämnade ett ganska stort blodspår efter sig, fast det var enligt honom ett litet pris för en seger.

Vi hittade ett litet gömt ställe och han gjorde något jag aldrig trodde jag skulle se någon göra på sig själv, han hade varit förberedd säger jag bara. Först så inspekterade han sitt sår, han nickade och tog upp ur sin väska en liten flaska vodka, nål och tråd, han var förberedd för något sådant här för att han hade levt ensamt. Han tog tre klunkar vodka innan han hällde en del över såret och började försiktigt att sy ihop såret. Han rev sedan sönder en del av sin skjorta och använde det som bandage. Han skrattade och sade åter igen att med den segern vi hade så var det såret ett litet pris att betala. Han såg nästan ung ut när han hade det sortens leende på läpparna. Han hade rätt, vi hade vunnit våran första seger mot utomjordingarna. Den var liten, men det var alltid något.