... och in i en... inte så varm eld.

Om mina föräldrar hade varit där just då i den lägenheten i just det ögonblicket hade de utan tvivel skrattat mig i ansiktet, pekat mot den beväpnade gamla mannen och skrikit mig i ansiktet så att saliven skvätte över rummet. ”Du skall inte följa med främmande människor, har vi inte sagt det många gånger... Idiot.” Vilken förälder säger inte det till sina barn?

 

Hur som helst så var jag räddad från utomjordingarna, men stod nu med ett avsågat hagelgevär någon halvmeter ifrån mitt ansikte, jodå, livet gick verkligen framåt med nya framsteg när det gäller vilken fara man hamnar i. Jag lade ifrån mig min pistol och mina knivar. Pistolen tyckte jag att jag skulle få behålla, den otroligt olydiga pistol som inte vill lyda sin ägare. Jag förstår den.

 

Mannen nickade långsamt och sänkte sitt vapen. Fast bara så att han inte siktade mot mitt ansikte längre, utan enbart mot mina revben. Han frågade vem jag var och hur det kom sig att jag ledde utomjordingarna till hans säkra hem.

 

Jag berättade för honom om vad jag hade gjort sedan slaget mot ett av deras skepp, han nickade och sänkte sitt vapen när jag berättade att det var en ren slump att jag hade kommit till hans stuga i skogen. Efter det verkade han lita mer på mig och jag fick ta upp min pistol och knivar igen. Han gick ut till köket och började rota efter något ätbart, jag själv började undersöka min pistol, jag rengjorde den bättre, fast den hade varit ganska ren ändå, trots allt den hade fått genomlida. Den var väl bara på dåligt humör och ville låta sitt humör gå ut över mig.

 

Den gamla mannen hittade lite konserver med köttsoppa som han värmde, hur vet jag inte, det verkade inte finnas el i huset. Han berättade att han hette Lars, och han höll sitt vapen nära till hands. Kan inte säga att jag skulle gjort annorlunda, för vem vet vilka som passar på att vara svin under invasionen, och vilka som är vänligt sinnade.

 

Den natten sov jag oroligt på en soffa. Jag var säker på att han var vaken lång tid efter att jag somnade, bar för att vara på den säkra sidan, jag hade gjort detsamma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0