earthwar

Jag bad min trogna pistol att för en gångs skull göra lite nytta, det var en bön som den svarade med ett elakt klick. Det var då jag kom på att jag borde ha rengjort den efter att ha legat på marken och i lera en längre tid, lätt att vara efterklok.

Jag sprang, och utomjordingarnas surrande läte var mig strax bakom mig. Jag försökte desperat att förvirra dem genom att springa runt bakom olika träd och hoppas att de inte skulle hinna med lika skarpa svängar som jag.

Det var nog ett av de största misstag jag har gjort i de senaste dagarna som allt det här har hänt. För de kunde göra skarpare svängar än mig och kom hela tiden närmare. Till slut kände jag hur benen började ge med sig av ansträngningarna. De skulle vika sig när som helst och då skulle jag vara död.

Jag såg min sista chans i form av en stuga i skogen. Turen var med mig, de hade säkert något fordon jag kunde ”låna”. Tyvärr hann jag inte så långt innan benen vek sig och jag föll till marken. Jag tittade upp från under min ryggsäck och såg hur utomjordingarna var precis framför mig. Jag såg hur en av dem sträckte ut sin enda arm mot mig.