Varm mat.
Det tog sin tid, men tillslut försvann utomjordingarna. Jag väntade lite innan jag klättrade ut ur grottan och såg mig om, det jag inte hade märkt tidigare var de mörka rökpelarna som tornade upp sig överallt. Jag bestämde mig för att ta en onödig risk och laga lite varm mat av det jag hade med mig, lyckades grilla lite kött, var torkat från början, så resultatet var inte det bästa men det var i alla fall varmt.
Jag undersökte min pistol och rengjorde den så gott jag kunde. Efter det så undersökte jag min packning. Allt verkade ha klarat sig. Jag började genast att gå igen, för jag visste att jag inte kunde vara på samma plats för länge utan att bli upptäckt förr eller senare. Jag bestämde mig att gå till närmaste samhället, kanske kunde man hitta någon annan levande människa som man kan prata med, inte för att jag behövde, utan för att göra sig säker på att man inte var den sista människan vid liv.
Flugornas surrande följde mig hela tiden, jag hade dödat dem om jag inte hade gett för mycket ljud ifrån mig ifall jag hade gjort det, för deras surrande dränkte alla andra surrande ljud, speciellt det surrande ljudet från utomjordingarna.
