earthwar

Jag vaknade och trodde att jag skulle ha varit helt medvetslös i timmar, men det visade sig att det bara hade varit i ett flertal timmar. Jag var inte så svag efteråt heller, jag kunde äta maten, någon krämig soppa, som de gav till mig där jag låg på en madrass med en film om mig. De hade även kläder i form av en uniform som verkade vara i rätt storlek.

Jag började se mig om var jag var någonstans och även efter Lars. Jag hittade sittande på tre madrasser ifrån mig. Även han ätande på soppan. Jag kände en tung sten lämna bröstet. Min enda vän var fortfarande i livet.

Resten av platsen var av betong och hölls uppe av ett flertal betongpelare. Jag gissade först på att det var ett gammalt parkeringshus, men jag visades ha fel. När jag hade ätit färdigt så tog jag på mig kläderna. De passade och även ett par strumpor och kängor, vilket verkligen var uppskattat. Jag kunde ganska snart vara uppe och gå. Jag och Lars fick snart besök av en man som verkade vara kapten. Han berättade att det hela var en underjordiskt bunker som skulle vara ett skyddsrum ifall det skulle ha kommit ett krig.

Vi var inte fångar, utan gäster så länge vi önskade, men bara om vi löd reglerna och att vi gjorde oss förtjänta av maten. Det första vi gjorde var att gå ut. Vi var tre våningar under jorden och det var en ganska krävande promenad. Väl ute mötes vi av ett vitt landskap, det var inte mycket, men den första snön hade fallit medan vi var medvetslösa.

Vi fick ganska snart gå in igen, för majoren som tog hand om platsen kallade oss till sig. Det var väl dags att berätta vilka vi var och vad vi tänkte göra. Jag och Lars såg på varandra innan vi gick in igen, kanske skulle vi kunna försvara oss här om vi stannade? Kunde vara värt det, för även det var mer lockande än att ge sig ut i den kalla första snön.