Imponerande.
Vi mötte majoren, en man med ett riktigt hårt ansikte. Han frågade ut oss om vilka vi var och varifrån vi kom. Jag berättade snabbt om tiden innan jag och Lars hade möttes utanför hans stuga i skogen, sedan berättade vi vår gemensamma historia.
Majoren satt med öppen mun och stora ögon. Han var förvånad att vi hade haft en sådan tur och överlevt så länge. Det som förvånade honom mest var att vi kanske hade lyckats döda minst en av utomjordingarna. Han menade att det var en stor seger för människorna sedan han fick reda på att länder som USA, Ryssland och Kina inte hade klarat sig längre än fem dagars strid mot dem. Han berättade att han hade ganska säkra källor på att de inte hade lyckats döda några utomjordingar, kanske med kärnvapen men det var osäkert.
Han erbjöd oss att stanna kvar så länge vi önskade, men då skulle vi vara tvungna att göra nytta. Vi tänkte att en vecka eller något skulle kunna räcka, sedan skulle vi ge oss av igen. Vart visste vi inte. Vi skulle väl få se.
Majoren satt med öppen mun och stora ögon. Han var förvånad att vi hade haft en sådan tur och överlevt så länge. Det som förvånade honom mest var att vi kanske hade lyckats döda minst en av utomjordingarna. Han menade att det var en stor seger för människorna sedan han fick reda på att länder som USA, Ryssland och Kina inte hade klarat sig längre än fem dagars strid mot dem. Han berättade att han hade ganska säkra källor på att de inte hade lyckats döda några utomjordingar, kanske med kärnvapen men det var osäkert.
Han erbjöd oss att stanna kvar så länge vi önskade, men då skulle vi vara tvungna att göra nytta. Vi tänkte att en vecka eller något skulle kunna räcka, sedan skulle vi ge oss av igen. Vart visste vi inte. Vi skulle väl få se.
Kommentarer
Trackback
