earthwar

Tortyr är ganska intressant om man nu lägger ner tankeverksamhet på det, man måste göra lite olika saker annars vänjer sig människans kropp för smärtan. Okej, inte helt, man lider något fruktansvärt de första åren, och kanske resten, men till en viss del, i alla fall för några, så blir det lättare att kämpa emot den. En av dem det var jag inte. Jag började se syner, kanske var det för att de inte lät mig sova om nätterna. Utan de fortsatte varje timme om dygnet, dag ut och dag in. Jag kunde känna galenskapen dra sig närmare. Som den lilla rosa kaninen med blåa prickar. Jag kallar henne för Hans. Hon gillar det inte, det ser jag på hennes sätt att ha kepsen på sned. Ingen vila för någon av oss. Varför kommer ingen och avslutar mitt lidande? Det har hållit på i för mig okänt antal dagar. Snälla?