Smärtan fortsätter.

Jag vet inte hur jag lade märke till det, men de drog in nya offer och utförde liknande tortyr som på mig. De började med att skrika av panik, sedan byttes det till skrik av smärta. Det var inte till någon tröst att jag fick nytt sällskap, jag kände mig döende, utan att dö. Det fanns inget slut på smärtan. Den bara fortsatte... Hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0