Dagens status.
Förlåt, det har varit lite tyst av oss sedan våran ström försvann. Jag gissar på att det är kylan, vi är förresten helt återhämtade nu. Vi blev anfallna och våra livräddare är nu döda och deras stuga brann ner till grunden. De vänliga utomjordingarna försökte försvara oss men de dog snabbare än vi trodde. Jag och Lars har flytt till närmaste säkra plats. En villaområde. Vi tog oss in i den villa som verkade vara i bäst skick och överlevt på råttor. Vi vet inte hur många sjukdomar och parasiter som har passerat genom våra kroppar, men minst hälften är nog kvar i oss.
Just nu vågar vi inte gå utanför dörren, vi vågar knappt göra upp eld så att vi inte fryser, vi hann inte ens få med oss en filt under anfallet. Vi har hållit oss gömda sedan dess, och vi gissar att det är mitt skrivande som lockar hit dem, men det vet vi inte då vi endast har sett dem patrullera området, både i luften och på marknivå. Vi har också sett att förutom ett av deras pärlskepp så håller de på att bygga en av de där kub-byggnaderna som de utförde experiment i.
Vi tror att de börjar bli försiktigare, för de färdas i grupper på tio vart vi än ser dem. Eller så börjar de bara söka mer noggrant efter liv. Förutom några råttor som genast blev dödade så har vi sett katter, några hundar och en älg! Människor börjar det nog bli ont om, de enda vi har sett har varit en kvinna som nästan blev våldtagen på gatan innan en av utomjordingarna spetsade våldtäktsmannens med en av sina klor. Kvinnan försökte genast fly men de andra utomjordingarna började kasta henne mellan sig innan de grep tag i varsitt ben och arm och drog sönder henne. Jag erkänner att jag spydde och Lars klappade mig tröstande på ryggen, för även han såg ut att vara kritvit i ansiktet.
Dagen efter att kvinnan fick sin hemska död såg vi ett barn, vi gissade på att det var en flicka på runt fem år. Hon ropade efter sin mamma och såg kvinnan. Hon grät, så vi antog att kvinnan hade varit barnets mamma. Vi såg hur utomjordingarna närmade sig gatan och bestämde oss att försöka rädda barnet. Innan vi han ut ur huset så tog en av utomjordingarna barnet i sina klor och flög iväg med henne. Vi hann knappt att gömma oss innan tre andra av utomjordingarna svävade förbi.
Efter de händelserna så börjar jag undra, är vi bra eller dåliga människor?
Just nu vågar vi inte gå utanför dörren, vi vågar knappt göra upp eld så att vi inte fryser, vi hann inte ens få med oss en filt under anfallet. Vi har hållit oss gömda sedan dess, och vi gissar att det är mitt skrivande som lockar hit dem, men det vet vi inte då vi endast har sett dem patrullera området, både i luften och på marknivå. Vi har också sett att förutom ett av deras pärlskepp så håller de på att bygga en av de där kub-byggnaderna som de utförde experiment i.
Vi tror att de börjar bli försiktigare, för de färdas i grupper på tio vart vi än ser dem. Eller så börjar de bara söka mer noggrant efter liv. Förutom några råttor som genast blev dödade så har vi sett katter, några hundar och en älg! Människor börjar det nog bli ont om, de enda vi har sett har varit en kvinna som nästan blev våldtagen på gatan innan en av utomjordingarna spetsade våldtäktsmannens med en av sina klor. Kvinnan försökte genast fly men de andra utomjordingarna började kasta henne mellan sig innan de grep tag i varsitt ben och arm och drog sönder henne. Jag erkänner att jag spydde och Lars klappade mig tröstande på ryggen, för även han såg ut att vara kritvit i ansiktet.
Dagen efter att kvinnan fick sin hemska död såg vi ett barn, vi gissade på att det var en flicka på runt fem år. Hon ropade efter sin mamma och såg kvinnan. Hon grät, så vi antog att kvinnan hade varit barnets mamma. Vi såg hur utomjordingarna närmade sig gatan och bestämde oss att försöka rädda barnet. Innan vi han ut ur huset så tog en av utomjordingarna barnet i sina klor och flög iväg med henne. Vi hann knappt att gömma oss innan tre andra av utomjordingarna svävade förbi.
Efter de händelserna så börjar jag undra, är vi bra eller dåliga människor?
