earthwar

När Lars och Peter blev ensamma så upptäckte de att alla utoomjordingar inte hade svalt lockbetet, utan några stannade kvar. Lars tog ett djupt andetag och gav Peter en klapp på axeln innan han började springa. Han visste att utomjordingarna hade sett honom men han struntade i det. Plötsligt delades en bil bredvid honom, de sköt sina energibågar efter honom.  Då började han att bry sig lite.

Han såg allt omkring honom klyvas eller delas pågrund av de energibågarna somsköts efter honom, han tog sig en snabb titt bakåt och såg inte en, inte två, utan tre utomjorndingar flygande efter honom.  Han var säker på att de hade varit fyra kvar vid byggnaden. Han sprang in i ett hus som enligt honom verkade ha varit övergivet en tid.

Han kunde inte gömma sig innan en av utomjordingarna slet loss dörren och kastade den åt sidan. Lars stötte till något med benet och upptäckte att det var en papperskorg. Han lyfte den över huvudet och sprang mot utomjordingen och satte den över utomjordingens huvud. Den slog ut med sin arm men Lars duckade undan och gav den en hård spark med båda benen så att utomjordingen flög ut genom dörren.

De två andra kom mot honom och då kom tryckvågen av vad lars trodde var byggnaden som exploderade. Utomjordingarna träffades och flög in i en bil. Lars där emot flög bakåt. Han kom snabbt upp på benen och sprang ut genom bakdörren.

Han hade senare tagit sig till ett annat hus några gator bort och gömt sig. Han visste inte när men han hade somnat och när han hade vaknat var det mörkt, så han skyndade sig mot mötesplatsen. han hade haft tur, han hittade sin väska, fast den var tömd på innehåll, vilket fick honom att vilja svära högt, fast han lät bli, han hade hört ett surrande ljud. Han hade tyst och försiktigt smygit sig till mötesplatsen, han hade även tagit stora omvägar, för han hade hörd det där dödliga oljudet igen.

Det sista somhade hänt var att han kom fram när det började ljusna, och han kände en viss sorg över att han kanske inte skulle få träffa mig igen, vilket gjorde mig rörd, för att han såg mig som en vän. Visst ja, han såg argt på mig nu när han visste att det var min engångsgrill somhan hade snubblat på när han hade kommit in. Det hade varit det som hade väkt mig, vilket gjorde mig lättad, jag var utom fara än så länge.

Vi fångade fler råttor och grillade över en ny engångsgrill så att vi båda kunde äta, jag hade blivit hungrig igen och jag var säker på att Lars inte hade ätit sedan förra gången vi åt. Han åt med en enorm aptit och han brydde sig inte så mycket om vilket kött det var, precis som jag ville han bara äta sig mätt igen. Sedan hittade vi av ett mirakel mer plastflaskor med vatten eller i det här fallet någon juice tror jag.

När vi var mätta och otörstiga så ville han veta hur jag hade överlevt, jag gjorde honom till viljes och berättade allt som jag hade gjort sedan jag sprang ifrån den där hemska byggnaden. Lars lyssnade spänt och log när jag var klar, han var glad att vi fick träffas igen, och sedan började han berätta vad som hade hänt honom och Peter. Jag lyssnade intresserat.

Att vakna var nästan en smärtsam handling, men tillslut efter en stund kunde jag öppna ögonen. Jag såg mig om i rummet och lade mig på sidan och försökte somna om medan jag tänkte vad det var som hade väckt mig. Då plötsligt hörde jag det igen, ett ljud, eller mer ett brak faktiskt. Jag satte mig upp och grep tag i min pistol och började gå mot dörren.

Jag smög mig ut till butiken och upptäckte att jag hade fått besök. Jag smög närmare och upptäckte att det var Lars av alla personer, han hade sparkat till min engångsgrill och det måste ha varit det som hade väckt mig. När jag gick fram så att han skulle se mig blev det ett kärt återseende av vänner.

Innan jag hann säga något frågade Lars mig om hur jag hade överlevt. Jag berättade allt, han nickade bara utan att avbryta mig. När jag var klar så sprack hans gamla ansikte upp i ett leende. Jag frågade naturligtvis vad han log för, vi hade gjort något som vi för några veckor bara kunde drömma om. Vi hade gjort en för oss stor seger. Nu visste vi att utomjordingarna kunde dö. Nu visste vi att vi kunde bekämpa dem på något vis. Chansen fanns att vi kunde vinna det här omöjliga kriget.

Jag visste inte om jag kunde tro på honom, men han hade rätt, minst en av utomjordingarna hade dött, och vi skulle se till att det blev fler av dem som gjorde det.

När jag väl kom till mötesplatsen märkte jag en sak, jag var ensam där, ja, så ensam man nu kunde bli med råttor och kackerlackor och andra skadedjur springande över golvet. Jag hittade en solstol som jag satte fram och en engångsgrill, samt tändstickor, jag lyckades döda några råttor som var så feta att de knappt orkade springa ifrån mig, jag styckade dem medan grillen blev varm. Sedan letade jag genom butiken och hittade vattenflaskor som var hela, konstigt nog hade ingen redan tagit dem, jag minns att jag drack minst två flaskor innan jag bar iväg med tre till min lite undangömda grillplats, det var en galen risk att börja grilla, jag vet, men jag var för hungrig för att bry mig. PÅ tillbaka vägen hittade jag lite kryddor och grillsås som mirakulöst hade klarat sig hela, kanske för att flaskorna var av plast.

Jag gjorde i ordning resten och sedan började jag grilla råttorna. Medan de grillades i så passade jag på att döda så många kackerlackor jag kunde, de skulle inte få min mat! Jag åt upp allt kött, jag vet att många känsliga läsare tycker att det kan verka vidrigt, men har man inga andra utvägar förutom att svälta ihjäl så får man helt enkelt spotta på civilisationen och äta det som finns. Jag säger inte vad det smakade som, det är något ni helt enkelt får göra själva, men jag var nästan säker på att jag skulle bli sjuk, och blir jag det så skjuter jag mig själv, för jag har inte den energin att orka med det under den här utomjordiska invasionen vi nu genomlider.

När jag hade ätit mig mätt och drack mig otörstig så märkte jag hur mager jag egentligen var. Det var löjligt hur mager man kunde bli, fast det var inte något jag riktigt brydde mig om just då, jag var bara tvungen att leta upp en sovplats. Någonstans jag skulle få sova ifred från alla småkryp och annat äckligt som vandrade eller flög omkring. Jag hittade en bra sovplats, fast för det var jag tvungen att gå innanför lagret, det var värre där än i själva butiken. Jag hittade ett kontor, jag drog in en madrass, jag var noga med att inte släppa in någon ohyra, jag lade mig på madrassen och somnade innan jag ens hade hunnit tänka tanken på att om jag sov så kanske jag inte skulle få träffa mina vänner igen. Jag sov som en stock i en drömlös sömn.