earthwar

Man upphör aldrig att bli förvånad här i livet, jag upptäckte till min stora chock att jag var lat, jag säger då det, riktigt jävla lat, jag kom inte speciellt långt på min första vandringsdag. Kan vara för att jag inte vågade gå över öppna ytor, eller var det för att alla utomjordingarna som patrullerade området. Nej, det var ren lathet, skoskav och nämnde jag lathet? Benen gör värker i kapp med kroppen, med andra ord så var allt eländigt.

Det var inte det som var den största chocken, nej, det stod den andra tryckvågen som träffade mig för, de hade visst förstört en stad till, och tryckvågen var så stark att jag flög upp i luften, och kunde se mitt hus! Det var inte flygturen som var skrämmande det var när jag tog mark som var hemskt. Vilket jag lärde känna när jag väl tog mark och somnade in i beckmörker, efter att jag förstås flugit större delen tillbaka till huset igen, underbart.