Kurragömma, andra försöket.

Det surrande ljudet som utomjordingarna ger ifrån sig är överallt. Bara några meter ifrån mig svävar tre stycken. De verkade inte så noga i sitt sökande, de trodde väl att jag hade fallit i vattnet och blivit vägdragen av floden. Sådan tur hade de inte. Fast de är envisa, deras surrande har hållit mig vaken hela natten, fast jag vågade inte sova för den delen att jag hade skadat mitt huvud, läst att man ska hålla sig vaken om man gör det, minns inte var, och jag vill inte bli hittad igen medan jag sov.

 

Fallet nerför backen hade skadat mig mer än jag trodde, förutom ett fint jack i pannan så hade jag säkert blåmärken lite varstans på kroppen, och de gjorde ont. Det var det lilla bekymret jag hade. Det stora var att utomjordingarna inte verkade vilja försvinna.

 

Jag tittade försiktigt upp från mitt gömställe och såg att en av dem stod enbart en halv meter från mig, som tur var hade den sin rygg mot mig. Jag kunde skjuta honom i ryggen men jag gjorde det inte. De var för många runt omkring och jag ville inte avslöja var jag var någonstans, och jag visste inte om det gick att döda dem med ett skott i deras ryggar. Hade ju inte fungerat tidigare, och pistolen hade säkert bara klickat igen som förra gången.

 

Jag bestämde mig för att vänta tills de försvann. Borde vara lättare efter att de försvinner att förflytta sig till en säkrare plats. Om det nu fanns någon plats som kunde räknas som säker nu för tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0