För att överleva.

När jag väl kom till mötesplatsen märkte jag en sak, jag var ensam där, ja, så ensam man nu kunde bli med råttor och kackerlackor och andra skadedjur springande över golvet. Jag hittade en solstol som jag satte fram och en engångsgrill, samt tändstickor, jag lyckades döda några råttor som var så feta att de knappt orkade springa ifrån mig, jag styckade dem medan grillen blev varm. Sedan letade jag genom butiken och hittade vattenflaskor som var hela, konstigt nog hade ingen redan tagit dem, jag minns att jag drack minst två flaskor innan jag bar iväg med tre till min lite undangömda grillplats, det var en galen risk att börja grilla, jag vet, men jag var för hungrig för att bry mig. PÅ tillbaka vägen hittade jag lite kryddor och grillsås som mirakulöst hade klarat sig hela, kanske för att flaskorna var av plast.

 

Jag gjorde i ordning resten och sedan började jag grilla råttorna. Medan de grillades i så passade jag på att döda så många kackerlackor jag kunde, de skulle inte få min mat! Jag åt upp allt kött, jag vet att många känsliga läsare tycker att det kan verka vidrigt, men har man inga andra utvägar förutom att svälta ihjäl så får man helt enkelt spotta på civilisationen och äta det som finns. Jag säger inte vad det smakade som, det är något ni helt enkelt får göra själva, men jag var nästan säker på att jag skulle bli sjuk, och blir jag det så skjuter jag mig själv, för jag har inte den energin att orka med det under den här utomjordiska invasionen vi nu genomlider.

 

När jag hade ätit mig mätt och drack mig otörstig så märkte jag hur mager jag egentligen var. Det var löjligt hur mager man kunde bli, fast det var inte något jag riktigt brydde mig om just då, jag var bara tvungen att leta upp en sovplats. Någonstans jag skulle få sova ifred från alla småkryp och annat äckligt som vandrade eller flög omkring. Jag hittade en bra sovplats, fast för det var jag tvungen att gå innanför lagret, det var värre där än i själva butiken. Jag hittade ett kontor, jag drog in en madrass, jag var noga med att inte släppa in någon ohyra, jag lade mig på madrassen och somnade innan jag ens hade hunnit tänka tanken på att om jag sov så kanske jag inte skulle få träffa mina vänner igen. Jag sov som en stock i en drömlös sömn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0