...Run for your life!

Det är inte många som kan kräla bakåt i det tempot som jag gjorde när de är utmattade efter att ha sprungit så fort de kan genom en skog jagad av utomjordingar. Tyvärr var jag för långsam, den fick tag i mig med ett fast tag om ryggsäcken och den slängde mig, jag vet inte hur många meter in i ett träd.

 

Jag vet inte varför den vill att jag ska lida, för det gör ganska ont att bli kastad in i träd av en stark mekanisk utomjordisk arm, som säkert är flera gånger starkare än en människa. Skulle allt vilja se en människa kasta runt en annan människa med en arm så som utomjordingen gjorde med mig.

 

De andra utomjordingarna svävade bort till stugan, säkert för att se om det fanns något där för att döda. Jag tog mig upp på fötter, mot alla odds, och försökte springa därifrån, utomjordingen fick ett stadigt tag om min ryggsäck igen, och jag tänkte att den får jag offra så jag sliter av mig ryggsäcken och springer iväg.

 

Jag hinner inte speciellt långt innan jag känner något med tre vassa fingrar tar ett stadigt grepp om mig. Jag kände hur den långsamt började krama sönder min kropp, jag kunde nästan höra mina revben böjas till bristnings gränsen. Var det här slutet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0