Tankar om nästa dag.
Vi bestämde oss för att ge oss ut och försöka hitta något ätbart. Så fort solen går upp ger vi oss ut på jakt efter mat, och vi får hoppas att butikerna i närheten inte är plundrade redan, vilket är en ganska liten chans, men den finns. Utomjordingarna hade trots allt anfallit snabbt och skoningslöst, så det fanns ju alltid en chans att ingen skulle ha hunnit göra någon noggrann plundringsrunda i butiker och annat.
Vi tittade ut genom det trasiga fönstret som vanligt för att fördriva tiden och för att planera den bästa vägen. Den kvällen såg vi ett av de runda pärlskeppen öppna flera små hål i skrovet och ett flertal vad vi trodde var missiler flög ut. När de inte gav ifrån sig några explosioner så trodde vi att vi var säkra, nåja, helt säkra var vi inte, och kunde aldrig bli, men vi var säkra på att det inte var vapen de hade skickat ut. Vi kunde i alla fall hoppas, vilket vi gjorde, och vi hade fel. Det var ett av de värsta vapen utomjordingarna skickade mot oss som nu hade landat på jorden. Vilket vi senare i framtiden fick veta mer om.
