Inte död, men kanske mot värre öde.

Jag förflyttades, med ett stadigt grepp om mig så flög de mig genom luften. Jag måste medge, att även om jag inte minns mycket av färden så var det ganska... uppfriskande att flyga genom luften i den höga farten. Jag såg att vi närmade oss en av de hemska byggnaderna. Allt var mörkt den mesta av tiden, men jag var säker på att det endast kunde bli värre. Jag visste inte var Lars var. Jag hoppades att han hellre var död än att hamna i den byggnaden. För att slippa lidandet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0