earthwar

Vi trodde inte det var möjligt när de nya skeppen öppnade eld mot pärldskeppen, blåa energiklot flög och träffade de runda skeppen. Även detta gjorde ingen nytta, luften vibreade bara runt pärlskeppen för att sedan inte synas till igen. det var över femtio skepp som konstant sköt mot pärlskeppen.

Vi beskådade det hela i över en timme innan de fick svar på sin eldgivning. Pärlskeppet började glöda gult som en stor sol innan gula energibågar sköts ut åt alla håll. Energibågarna klöv alla andra skeppen, några försökte fly, men de blev lika brutalt nerskjutna. Ingen nåd visades. När de mindre skeppen klövs så exploderade de i ett hav av eld och stora metallbitar regnade ner runt oss.

Ett skepp hade klarat sig ganska bra, den hade bara fått en stor reva över ena sidan, men de körde allt de kunde rakt in i pärlskeppet. När röken efter den explosionen hade lagt sig så svävade endast pärlskeppet ensamt kvar, de få som hade lyckats fly blev jagade av utomjordingarna som flög ut likt en våg av arga myror.

Vi visste inte om någon av dem dog när de skepp utomjordingarna var bredvid exploderade. Vi kunde inte känna annat än sorg, jag var ledsen för att nu hade vi beviset. Utomjordingarna var mäktiga, och de var här för att stanna. Vi kunde bara hoppas att striden gick bättre på andra platser på planeten.