Döden bakom oss, döden framför oss.

Vi nästan krockade med en av utomjordingarna när vi skyndade oss ut ur huset. Vi föll till marken och den såg på oss, de lysande ögonen fick mig att känna mig som ett rådjur som ser lyktorna på en lastbil komma farande emot en på en motorväg vid midnatt. Av ren instinkt så grep jag ag i den grötlysande kuben som jag hade i fickan som jag tidigare hade tagit från en av de döda utomjordingarna.

Utomjordingen som såg på mig och Lars var inte ensam en längre stund, för plötsligt blev allt surrande högre och fem till kom oss till möte. De svävade framför oss och vi såg på varandra utan att något hände, en minut drog sig förbi, sedan en till och en till. Jag vet inte hur länge vi var i den situationen innan en av utomjordingarna öppnade eld emot oss. Vi blundade, men allt som hände var ett fräsande ljud.

Vi öppnade ögonen och såg att vi var oskadda, Lars hade räddats av att han satt bakom mig, för energibågen som utomjordingen hade skjutit emot oss hade endast rivit upp marken på våra sidor, vi själva var oskadda.

Jag tog upp den gröna kuben och såg på den, det måste vara den som räddade oss, vi hade deras teknologi på vår sida nu, eller i all fall jag hade det, och jag kunde till en viss del skydda Lars. Utomjordingarna tvekade inte någon längre stund, utan de började alla att bombardera oss med sina energibågar.

Förutom att vi såg hur närmare och närmare oss som energibågarna kom innan de försvann framför oss, så hörde vi oljudet från metallcylindern bakom oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0